Soundtracket till mitt liv.

Pengabrorsan må vara det lamaste namnet ändå sedan doktor Alban huserade land och rike men fan vad bra det är. Det går framåt, bakåt, upp och ner. Man kastas mellan hopp och förtvivlan, försvinner i dalar djupa som Kaspiska havet och toppar som påminner om den största knarkresa du varit på.
Och det är fruktansvärt bra. Jag har aldrig hört originallåtarna men det han gör är tame fan mitt livs soundtrack. Den dagen Scorsese bestämmer sig för att föreviga mitt liv så kommer han nog göra det till tonerna av Downtown Train.

Hörde även att Filip och Fredrik varit elaka med Idol-Ola på rockbjörnen, det känns skönt. Skönt är det oxå att han blev utan björnar.

Fuck the world, kill em all

Vad skulle du göra med en miljon kronor, eller ännu hellre 10 eller till och med 100 miljoner? den frågan har man ju fått ett par gånger.
Ja svaret är ju samma varje gång. Resa, köpa sig fastigheter på coola platser i världen, köpa en shit load med droger, fitta (ja, tjejer särar på benen för pengar - allmänt känt), bjuda polarna på sprit och ge resten till morsan.
Visst känner vi igen oss? Absolut. Pengar är otroligt viktigt idag. Speciellt då det har blivit mode att göra av med mycket pengar.
Snygga människor som är inlåsta 100 dagar i ett hus eller mer på tv visar hur snygga jeans kan vara när det är hål i dem Men inte hur dyra de är.
Lika ofta som de visar ännu ett jävla helvete i rutan som suger av någon för 500 spänn. Lika sällan visar de hur en ensam man i skitig dunjacka sträcker fram en ännu skitigare hand för att ta emot allmosor från stockholms tunnelbanetrafikanter. Tunnelbanetrafikanter, en samling människor med avsugna kukar, femhundringar i fickan och svindyra jeans med hål i - dom har valt ha hål i sina byxor. Det har inte mannen i den trasiga dunjackan (han vill nog ha hela rena kläder).
Man borde nog skjuta lite folk, lite oftare och med lite vassare ammunition. Kanske borde vi utlysa en tävling där alla är mot alla. Vi skjuter av oss själva tills vi hamnar på en nivå som är lite mer tolerant mot jorden, ekosystemen, invandrare och folk med trasiga dunjackor och tomma magar.
Vi behöver fler Robin Hood, Joe Strummer, Bob Marley och Karl-Bertil Johnsson.
Stäng av TV:n. Läs en bok.

Fuck the world, kill em all.

Rockbjörnsgissel

År efter år tvingas man som någorlunda vettig pop-kid att fundera över hur världen hur ser ut. Vem bestämmer? Vem är snyggast, vem är smartast? Vad är coolast, och vad är töntigast.
När Idol-Ola blir en av de fräna killarna, när Basshunter plockar fler rockbjörnsnomineringar än Anna Ternheim och Marit Bergman tillsammans så undrar man. Vem bestämmer? Vem i världen bestämmer att det ska vara så här?

När även vår tids svar på trasan och banarne håller i hela skiten så undrar man återigen, varför? Varför ska de snubbarna, som verkar rätt värda och kör sin sköna journalist pryl, hålla i sånt, jag fattar inte.
Det kan ju vara så att enda anledningen till att man är bitter är att ens popstjärna drömmar inte ens tog en till en svettig afterski i sälen och än mindre till en inbjudan till rockbjörnen, jag vet inte men det känns ändå sunt att undra.

När det inte finns nåt att gnälla på...

H&M-människorna är överförfriskade. På en tisdag. De håller även på och slutar snusa så abstinensen är stor. De hittar inget att klaga på. Tycker att världen verkar fin. Såg första avsnittet av den tokhypade serien Dexter igår. Det var sådär va? Fattade inte riktigt storheten. Det har hänt förut. Vi ger det några avsnitt till innan vi uttalar oss. Men tills dess en tanke. Om ligga. Om att ligga men framförallt om skalor för hur gärna vi vill ligga med folk. Skulle det finnas skalor så skulle denna tjej/kvinna ha ett fint betyg. Hon spelar mamma i OC. Skulle nog hamna närmare nio på liggskalan.

The first virtual knogmacka in the ass.

Vi har redan presenterat oss här intill. Som ni ser.
Så vi går direkt till den första utdleningen av mackan. Knogmackan då alltså.
Tyvärr finns det för många bögnollor där ute som förtjänar en fist i, ja ni förstår nog vart. Så den uteblir. Vi är helt enkelt utsatta för på tok för mycket skit som samhället matar oss med. Den här redaktionen är relativt ny och vi har helt enkelt inte haft tid att sortera allt.

Men en liten fis skickar vi ändå till Aftonbladets nöjesredaktion som har mage att kritisera männen bakom de, smått geniala, fake-bilder som publicerats på svenska kändisar. Mer sånt säger vi.
Skämmes tamejfan.

Avslutningsvis så önskar vi er välkomman till heaven on on the net. Fetaste fajten online.
Myspys och pepparkakor. Vrålåk och Farsta-ladd.